Om sängkvalster
Från fossilfynd vet man att kvalster funnits i ungefär 400 miljoner år. De fanns innan dinosaurierna och överlevde dem. Därmed är kvalster ett av de äldsta nu levande djuren. Det som vi idag kallar för sängkvalster uppstod för ungefär 20 miljoner år sedan och man räknar med att de för ungefär 10 000 år sedan flyttade in i människoboningarna.
Sängkvalster finns där människor finns och är spridda över hela jordklotet, med undantag för arktiska och torra områden. Det totala antalet arter av kvalster är mycket stort. Man tror att det kan finnas miljoner arter spridda från havsdjupen till topparna i Himalaya. Ett fåtal kvalster kan ge allergiska besvär. En grupp av dessa finns i våra bostäder. Eftersom de första hand trivs i våra sängar finns det skäl att kalla dem sängkvalster.
Sängkvalster tillhör spindelsläktet och är mikroskopiskt små. De två vanligaste i Sverige är Dermatophagoides pteronyssinus (förkortas Der p) och Dermatophagoides farinae (Der f). De har åtta ben som är försedda med sugkoppar och hullingar. De är därför väl anpassade till och tar sig lätt fram i madrasser, stoppningar i möbler, mattor etc. De är överlevnadskonstnärer och tål stora variationer i sin livsmiljö när det gäller fukt, värme och föda.
Sängkvalster är primitiva djur som saknar lungor och andas direkt genom huden. De kan inte dricka utan tar upp och avger vatten direkt genom huden och är helt beroende av omgivningens fukt för att kunna upprätthålla en tillräcklig vattenbalans. Trots detta består de till 75 procent av vatten.
De saknar ögon och är fotofoba, d.v.s. de behöver mörker för att överleva.
De äter av allt som de stöter på i sin mikromiljö, till exempel i madrassen, och den viktigaste födan är hudrester från människor. Människan avger några gram hudflagor i madrassen varje natt, och det räcker för att föda miljoner sängkvalster.
Vid torka och låg temperatur slår sängkvalster sig samman och skyddar varandra för att några ska överleva. Foto: Allergy Control Products
Normalt är livstiden ett par månader, kortare eller längre beroende på fukt och temperatur. Under sin livstid lägger honan 30–100 ägg. Om tillgången på fukt, värme och mat är god kan ett sängkvalsterpar mångfaldigas till flera miljoner djur på ett år.
Vid torka och låg temperatur slår sängkvalster sig samman och skyddar varandra för att några ska överleva.
Fuktigheten är problemet
Ju fuktigare luft desto bättre trivs sängkvalster. Grunden för fuktbelastningen är klimatet. Kustklimat är fuktigare än inlandsklimat. Ovanpå den naturliga fuktigheten tillkommer omständigheter som höjer fukten i bostaden som till exempel otillräcklig ventilation och torkning av tvätt inomhus etc. I sista hand tillkommer den egna fuktavgivningen till sängen.
Förökningen är snabbast när den relativa luftfuktigheten är 70–80 procent. De trivs bra ner till 50–55 procent, men slutar sannolikt att föröka sig om luftfuktigheten är under 35–45 procent. I en säng som används är det alltid högre fuktighet och temperatur än den omgivande luften.
Sängkvalster kan förlora 50 procent av sin kroppsvikt och ändå överleva och tål långa uttorkningsperioder. De överlever även om fuktigheten är 10–15 procent större delen av dygnet, bara den är hög ett par timmar. Det är jämförbart med vad som kan hända i en säng. Rummet och sängen kan ha låg fuktighet och temperatur men så snart sängen används ökar temperatur och luftfuktighet och kvalster trivs.
Trivs bäst vid rumstemperatur
De tål stora temperaturvariationer men förökar sig snabbast vid 20–30 grader. Även om de inte förökar sig vid låga temperaturer så överlever lång tid. Vid 0 grader kan de överleva i veckor, vid -18 i dagar och vid -25 i timmar.
Sänkt temperatur i sovrummet missgynnar visserligen kvalstertillväxt men samtidigt ökar den relativa fuktigheten när temperaturen sänks och det gynnar tillväxt av kvalster. Att sänka temperaturen för att få mindre kvalster är därför ingen säker metod.